Det här är helt ärligt det värsta jag har varit med om i hela mitt liv,

visst, jag har varit ledsen förr av olika anledningar,

men ingenting kommer ens i närheten av det här...

Förra "svängen", i vintras/våras, var också jättejobbig.

Men när det gick så pass bra så kom ju hoppet tillbaka, som för att jävlas.

Det verkar som att allt dåligt händer de som förtjänar det minst.

Och så hör man folk klaga på till exempel förkylningar,

eller att de har ont här och de har ont där,

att pojk- eller flickvännen har gjort slut.

Visst, synd för er,

men visa lite respekt.

Det är jävligt små problem i jämförelse,

och ni överlever, jag lovar.

Det kommer inte min pappa att göra.

Min pappa, min fina älskade pappa som alltid har ställt upp,

som alltid har funnits där.

Vad ska jag göra utan dig?

Och sen vissa människor som tror att dom kommer med goda råd.

Ibland kanske man kan lyssna istället för att prata,

och tro att man hjälper.

För det hjälper inte ett skit!

Det finns ingenting som hjälper.

Den där jävla cancern kommer alltid finnas där, ALLTID!
Till slutet...

Den kommer att vinna.

Det spelar ingen roll hur stark personen är,

cancern kommer att vara starkare.

Det handlar bara om att skjuta upp det oundvikliga.

Hur länge?

Ett år? Fem? Tio?

Ja, jag är arg.

Och jag är ledsen.

Jag vill att du ska leva för alltid!

 

Elin

26 september 2011 17:31

Hej Lina!
Vet inte om det var rätt eller fel men trots att jag i lördags visste att ni hade fått tråkiga besked så valde jag att inte säga nått... Känns på ett sätt lite knasigt så här i efterhand men samtidigt kände jag att du kanske behövde en kväll med kompisarna för att få lite andrum. Är i alla fall otroligt ledsen för allas er skull och tårarna hotar att trilla när jag skriver till dig.
Hoppar över att försöka ge goda råd men vill att du ska veta att jag tänker på dig, din pappa och din familj!
Kram från Elin (Maries storasyster)

Lina

26 september 2011 18:06

Hej Elin.
Det är lugnt. Känns skönt att "så många som möjligt" vet så kanske det är lättare att förstå varför man är som man är ibland...
Uppskattar att du bryr dig :)
Kram

 

Pappa

26 september 2011 19:32

Hej älskade Lina !! Jättebra att Du skriver av dig och uttrycker vad du känner !! Som vi pratat om tidigare så får man vara ledsen, man får gråta och framför allt berätta, prata om det för alla Du känner.. Lärare, klasskompisar med flera så känns det lättare för varje gång.. Sen så har jag bestämt att vi kommer att ha jättemånga fina år tillsammans allihopa och trycka bort de där satans spöket så långt bort de bara går .. Kramar Pappa

Lina

26 september 2011 20:21

Det känns lite dumt att skriva det här, men det är på nåt sätt lättare än att prata om det.
Det är tur att du är du. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

We kissed that night before I left Still now thats something I could never forget You've got all that I need. With you I know that I'm good for something, so let's go give it a try. ...

Don't give up It's just the weight of the world When you're heart's heavy I, I will lift it for you Don't give up Because you want to be heard If silence keeps you I, I will break it for you Everybody wants to be understood Well I can hear ...

Ja, nu har jag varit ledig en vecka... 4 veckor kvar, vad fan ska jag göra av all tid?Jag är inte van att vara ledig, och jag är definitivt inte bra på det. Fast jag försöker tänka att det här kanske är den första och sista sommaren, iaf på l...

Herregud, jag har ju bloggat tre dagar i rad nu, ingen som är imponerad? ;p   Trästocksfestivalen började idag,  Olov är och ser Amber Oak nu, senare ikväll, närmare bestämt vid midnatt ska vi fara ut tillsammans. Jag vill se Maskinen o...